Emotional Suicide - december 2014

Damn?!? Bloggen!

Visst ja, jag har ju en blogg också!
Ska försöka bli mer aktiv... Inte för att det är nån som läser direkt, men ändå...
Det är skönt att ha ett ställe att kunna "ventilera", även om det mest är för min egen del...
Har som vanligt miljoner tankar i huvudet, vissa driver mig mer till vansinne än andra, men så kommer det nog alltid att vara misstänker jag...
Tycker att den här bilden visar hur det går till inuti mitt huvud. Fler som känner igen sig?



Och ja, självklart är det även en kille med i bilden... Är nog han som orsakar mest av tankarna.
Varför ska det vara så svårt att aktiskt visa att det som sägs är sant? Om jag nu betyder så mycket (som han säger) och han inte vill förlora mig, varför är det då så j*vla svårt att visa det? Visst, jag kan vara krävande på mitt sätt, men det är klart att jag börjar tvivla när personen i fråga "försvinner" i perioder titt som tätt... Visst, distans på runt 30 mil gör sitt, och hans jobb är rätt krävande med utlandsresor då och då i olika långa perioder. Men ska det vara så svårt att tex skicka ett j*kla sms?
Jaja, tiden får väl visa... Men tänker inte ge hur mycket tid som helst. Inte den här gången...



Näe, får nog helt enkelt koncentrera mig på vardagen just nu. Säga till fastighetsägaren att elementet i badrummet funkar som det ska nu (tror jag iaf), fortsätta göra julgodis till La Familia som vi ska mumsa under julhelgen, njuta av att julklappshandlingen blev klar för typ 1 månad sedan (så skönt att slippa stressa) och lyssna på grannen som jag är övertygad om extraknäcker om elefant!

That's all for now...